21:51:08
άβυσσο
En glödgande röd, ormlikt ringlande värme svepte likt en vind över ett svettigt och iskallt skal till kropp
Den paradoxala naturen i alltet, i alltets tvåsamhet, tycktes plötsligt snedvridet uppenbar
Tankar krockade och förenades i en oändligt nedåtgående, cirkulerande ström
De förökade sig och antog mytologiska skepnader, bet tag i sina egna ändar
Likt de svarta bokstäverna inpräntade på de underbart doftande arken bröt sig loss, för att förbinda sig och ge födelse åt en ny dimension, ett parallellt universum
En ny dimension, en helt avskild plats för mina ögon att bli allseende, för mina tankar att slutligen bli min lag
En helt avskild värld att beskåda genom ett sinnets nyckelhål
I berättelsernas avgrund går jag förlorad
Där är jag aldrig någonsin ensam