revolution

Det värsta är inte att inse vad jag är
Utan det är att inse vad jag var
Att inse att det var jag som lät allting förgås
En glorifierad version av himmelriket, personifierad
En sinnesbild i efterhand modifierad, falsk
Som om jag krävde ångesten, som om jag kom att älska den

Jag avskyr allt jag åstadkommit
Jag avskyr alla mina val
För det är inte längre jag
Begreppet i sig försvann i ett hålrum mellan fegheten och kärleken
Det är som att stirra upp från under is

Morgondagen är min avsky

Gårdagen är min vrede

Nuet är min skärseld