revolution

Någon öppnar en dörr
Introducerar ett blodrött leende infekterande
Mellan glimtarna av ljus och pölarna av mörker
Någon öppnar en dörr
För att ta ett sista stapplande steg utför
Möter sin vålnad för att kunna andas igen äntligen

Jag vill tro att du var stolt, Annie. Även du, Bror.
Jag ska minnas er till den dag då minnet sviker även mig.
Jag möter kanske mina vålnader, där, på andra sidan dörren, till vilken ni har lämnat mig nycklarna.
Allt för er. Ingenting mindre, ingenting mer.