revolution

Instrumentpanelen lös röd, som neonskyltarna i en stad när det enda solljuset vi kan uppfatta är reflekterat i månen
Månen är bara en reflekterande yta - när jag var liten trodde jag att månen lös, likt solen
Hastighetsmätaren höll en jämn nivå, vi hade just sett tre, nej, fyra, påpekade han, harar ute på det vänstra fältet bredvid grusvägen

"Jag är/Är jag?/Jag är här, inte gjord av sten", Joakim Bergs röst strömmandes ur bilens högtalarsystem
Det har varit en tyst överrenskommelse under de senaste åren, när vi vistas i bilen lyssnar vi på vad jag väljer
Kent, Panic! At the Disco, Black Sabbath, ELO, och Queen
I efterhand förvånade det mig inte det minsta att det var just Joakim Bergs röst som sjöng för oss ikväll

Där vi, inneslutna i en värld av ljus, rullandes genom det becksvarta, var just Far och Son
En gränslös, obeveklig känsla av isolerad evighet och odödlighet

Efter att vi hade stannat och betraktat de tre, nej, fyra hararna var det någonting inom mig som spratt till
Någonting som sprack och spred sig i mitt bröst, någon form av värmeskänsla blandad med den iskalla ignorans och ironiska cynism som vanligtvis vistas där, inuti mitt bröst
Tiden hade inte sprungit ikapp mig, jag har alltid sprungit från tiden, men insikten att det var jag som körde drabbade mig, just i det ögonblick som refrängen återigen levererades för våra öron bara
Det var inte jag som pekade på det bländade, i helljusets strålglans vita, rådjuret som stirrade på oss just som det sprungit över vägen

Medan jag bromsade in och styrde bilen för att lysa upp scenen framför oss var jag inte det minsta förvånad
Rådjuret, majestätiskt även i det kalla, hårda ljuset från Audins strålkastare, såg på oss, mätte oss i sina uppspärrade ögon
Som i en exakt replika av ett starkt minne, dock inverterat, stod rådjuret plötsligt där bredvid den håliga, ojämna grusvägen
Exakta kopior av de ögon som stirrat in i våra, där i skogen för många år sedan, stirrade in i mina
Utan musiken, utan månen och utan natten, utan helljus fast med känslan i bröstet svällande, svärmande, skrikande
Känslan var nästan exakt likadan, fast på olika sätt, med rådjurets ögon fixerade vid mina
En gränslös, obeveklig känsla
Någon form av krypande, ständig, gränslös kärlek
Oavsett