22:23:23
Ίκαρος
Förr eller senare dyrkar man den avgrund man ställs inför - detta är ett faktum.
En avgrund, konsumerandes allt ljus ur människors prismalika ögon.
Konsumerandes det ljus som skiner på oss, dig och mig, varje dag.
I ensamheten kan ens syn fördunklas, det sken du ser kan komma att bedra.
Du skall, liksom jag, vid det bränna dina vingar.
En värld befriad från namn, ett möte med det osannolikt vackra.
Vi sänks långsamt, långsamt ned i den becksvarta avgrund, vi alla skall komma att dyrka.
Du skall, liksom jag, bränna dina vingar - detta är ett faktum.