revolution

Man föds ond, det är inte någonting man blir.
Det finns där, i bakhuvudet;
i det kolsvarta undermedvetna.
En tunn, tunn, bräcklig, svart arm.
Genom damm, frost, rök.
I närvaro av döden: klar, som genom is.
En tunn, svart hand kring strupen, och man är förlorad;
i ett bottenlöst hav av glödgande vrede;
i ett evigt suktande efter illvilja.
Flod efter flod, ebb efter ebb.
Slutligen är det alltet, dået, och nuet.
Han föddes ond, det var inte någonting han blev.­­